Låt ditt hjärta finna vila
åtminstone om natten.
Sluta jaga fram genom livet
åtminstone om natten
och låt dem komma till ro,
dessa begär
som nästan gör dig tokig,
försök förmå dina ambitioner
att gå till vila
åtminstone om natten.
Överlämna dig
med kropp och själ,
överlämna dig slutgiltigt,
utan förbehåll,
i Guds händer.

Dom Helder Camara


Denna författare, denna munk, denna de fattigas försvarare steg alltid upp långt före gryningen. Han satt ofta och mediterade och ibland då och då föddes flera av hans dikter som nu tecknats ned. Helder Camara blev 1964 ärkebiskop. Han har alltid ställt sig på folkets sida och har själv blivit hotad och förföljd. Han har trots det fortsatt att försvara de fattigas sak, både i Brasilien och världen över, med påvarnas stöd. Från många håll har han föreslagits till Nobels fredspris.


När den fattiges skjorta är genomvåt
av hårt arbete
ge då noga akt.
Då ska du få se
att änglarna samlar upp
svettpärlorna
som vore de diamanter.

Dom Helder Camara

Blå rummet

Det himmelsblå rummet omsluter en kulle
grön som smaragd,
där sitter Kristus.

Han säger:

Gör dig inga bekymmer.
Kom till mig min vän
du är så tyngd av livet.

Jag svarar:

Jag kommer.

Jag strävar uppför kullen
bördan är övermäktig
den är livets alla smärtor.

Jag lägger den vid Kristi fötter:
Här är de alla,
inga saknas, inga alls.

Kristus ser mig med kärlek,
hans röst säger:
Snart snart mitt barn.

Snart snart
alla minnen glömda glömda
snart snart alla sår läkta läkta.

Moder Maria omfamnar mig:
Du är mitt kära barn,
jag skall göra dig sällskap.

Jag sveper om dig
Bekymmerlöshetens blå kappa
tunn som ljuset.

Den kan du alltid bära,
du kan sova i den,
i den är du alltid i Mitten.

Det är inte klokt, mitt barn,
att göra sig bekymmer,
det räcker med dem som finns.

Maria bred din kappa blå
som ett täcke över dina små
och bed att Jesus mild och god
välsignar oss och ger oss mod.

Martin Lönnebo

Tröst åt alla som lider. Ge inte upp. Snart snart... 

Kram Cia

Om inte du gav mig nåden
att under nattens vaka
få dricka tystnaden,
sjunka in i den,
genomströmmas av den, hur skulle jag då kunna bevara
den inre tystnaden?
Utan den
kan man inte höra
vare sig människorna
eller dig,
Herre.

Dom Helder Camara

Det finns människor som
kommer in i våra liv och lämnar det igen.
Det finns också människor som stannar en
stund och lämnar fotspår i våra hjärtan.
Och vi är aldrig mer de samma.

Vad bryr jag mig om

Jag bryr mig inte om vem du arbetar med.
Jag vill veta vad du längtar efter, och om du
vågar göra det ditt hjärta drömmer om.

Jag bryr mig inte om hur gammal du är. Jag
vill veta om du är villig att riskera allt för
kärleken, för dina drömmar, för det äventyr
det innebär att leva.

Jag bryr mig inte om i vilken position plane-
terna står i förhållande till dina stjärnor. Jag
vill veta om du kännt sorg, om livets mot-
gångar gjort dig öppen eller om du krymt
ihop och slutit dig av rädsla för kommande
smärta.

Jag vill veta om du kan nalkas smärtan, min
eller din egen, utan att försöka gömma den,
förminska den eller fixa den. Jag vill veta om
du kan nalkas glädjen, min eller din egen,
- om du kan dansa, vild av lycka som
fyller dig ända ut i fingerspetsarna utan att
bekymra dig om att vara försiktig eller realis-
tisk och utan att tänka på vilks begränsningar
det ligger i att vara människa.

Jag bryr mig inte om ifall historien du berättar
är sann. Jag vill veta om du kan göra någon
annan besviken för att förbli sann mot dig själv,
om du kan uthärda anklagelser om svek utan att
svika din egen själ. Jag vill veta om du kan vara
trogen och därför pålitlig. Jag vill veta om du kan
se skönhet även en grå dag.

Jag bryr mig inte om var du bor eller hur
mycket pengar du har. Jag vill veta om du
kan stiga upp efter en natt fylld av ångest och
förtvivlan, då du är trött in i märgen,
och göra det som måste göras.

Jag bryr mig inte om med vem eller var du
har studerat. Jag vill veta vad som bygger upp
dig inifrån när allt annat faller sönder. Jag vill
veta om du kan vara ensam med dig själv och
om du tycker om sällskapet som ensamheten
bjuder.

Jag bryr mig inte om vem du känner eller hur
det kommer sig att du är just här. Jag vill veta
om du kan uthärda att stå mitt i elden med
mig utan att rygga tillbaka.

Tack min vän för det förtroende du gav mig. Vi delade i all hast vår djupaste smärta, mitt i folkmassan, mitt i livet. Må Gud ha förbarmande över oss. Amen.

Allting har Han skapat...

Glädje och tröst kan komma i många former från vår Skapare. In i vårt liv kom nu en svart mjuk, livlig varelse. Visst, det är stundvis lite jobbigt, det medför en hel del spring och arbete men det är det värt. Ibland kan man nästan ta på det hur Gud ibland leder och styr saker såsom denna sak. Allting bara föll på plats. Vissa kanske säger att det var slumpen som gjorde så att det blev så här. Och det är klart, man skall inte se fan i allt och inte Gud heller. Men i detta fall är jag nog benägen att säga att så här skulle det ske. Vi har fått en ny familjemedlem... Hon heter Zaminah och är en nattsvart liten salukivalp.

Tack Jari och Ritva....

Tack Du som använder allt skapat som Dina redskap...

Be inte att få ett lätt liv,
be att få bli en starkare människa.
Be inte om uppgifter
som motsvarar dina krafter,
be om kraft
som motsvarar dina uppgifter.

Philips Brooks

Se jag gör allting nytt

Orden är kanske bekanta: Se jag gör allting nytt. Vilka ord, vilken ny start på kanske ett tidigare misslyckande, vilken tröst. För mig är det precis så, just nu... Orden kan länkas ihop med följande ord: Mina vägar är mycket högre än era vägar och mina tankar mycket högre än era tankar. Ja, tack och lov för det. Tänk att vi får vara barn, att någon faktiskt har omsorg om oss och som vet vad som är bäst för oss. Någon som ibland låter oss lida för Han vet att vi genom lidandet skapas till det vi är ämnade till. Vi borde då, mitt i smärtan vila i följande ord: Bli stilla och besinna att jag är Gud. Vi måste ej veta hur, vi måste ej veta när. Det enda vi får är, vila. Vi måste inget alls. Vi kan välja att gå vår egen väg, hitta snabbare och kanske enklare lösningar. Så har det åtminstone varit för mig..ibland... Men min längtan efter livet har segrat och jag har krupit till korset. Lätt har det inte varit...det har varit helvetiskt. Men det var nödvändigt. Gud skrapar inte på ytan om vi låter oss formas. Han går djupt, så djupt att vi skakar inombords. Vi tror kanske vi dör, men det gör vi inte.. Vi blir starkare. Min vän sade, Cia,har du dött? Jag svarade: Nej. Min vän sade: Då blir du starkare!

Var vid gott mod.

Dum som en gås?

Säkert har du många gånger sett gässen på väg
söderut i V-formation. men visste du hur oerhört
klokt det är av gässen att flyga på detta sätt?

Genom att flyga i V-formation kan flocken flyga 71%
effektivare än om varje fågel skulle flyga för sig själv.

Varje gås som flaxar med vingarna, underlättar för bakomvarande
fågel genom att skapa uppåtvindar. Om en gås faller ur formationen,
återtar den sin plats så fort som möjligt för att kunna dra nytta av
lyftkraften från framförvarande gås.

När ledargåsen blir trött, flyttar den bakåt i formationen och en annan
gås tar tätplatsen.

Gässen längre bak i formationen skriker för att heja på de främsta att
hålla farten.

När en gås blir skadad och inte kan flyga med längre, lämnar två andra
gäss formationen för att hjälpa och skydda den skadade gåsen. De stannar
tills gåsen antingen kan flyga igen eller har dött.

"Dum" som en gås? Ja, gärna!

Målet

Bönen

Låt min bön vara
både medel och mål
Du vet ju allt
om mig, allt jag vill
och allt jag behöver

Kanske målet är
att lära sig lyssna
och inte att begära
Att lyssna och lyda
är då både medel och mål

Text: Ole Jakobsson  Musik: Roger Wingren


Ibland sägs det ju att vägen är en del av målet. Tanken slog mig då jag kort reflekterade över mitt eget liv. Förenklat kan man säga att jag levt ungefär halva livet (om Gud så vill). Och det som fick mig att tänka i de banor att vägen kanske är målet är att man/jag ständigt lär mig nya saker, inser nya saker. Och om vägen är målet, borde man inte då verkligen ta vara på livet vi lever just nu, inte sen. Vi blir nog aldrig "färdiga". Vad högfärdiga vi skulle bli då... Vilken lättnad att vi får vara barn hela livet, Livets barn.

Allt gott, Cia

För världen kanske du bara är
      en enda människa...
       men för en människa
    kan du vara hela världen.



Jag tror att många ibland stött på någon, kanske som allra hastigast, i förbi farten, som sagt ett litet vänligt ord, gett en varm blick och det förändrade ens dag. Så har det åtminstone varit för mig. I stunder av misströstan, ångest har en ibland okänd människa förändrat min dag. Så visst har det enorm betydelse hur vi "beter" oss mot varann. Åtminstone jag borde tänka på detta oftare, då man stressar runt i vardagen. Herre, jag ber att vi skall se varandra. Öppna våra ögon. Amen

Kan man se Gud?

En liten flicka frågade sin storebror något som hon hade grubblat länge över. "Jonas, kan man se Gud?"

Jonas var inte så intresserad av sin lillasysters filosofiska grubblerier, så han avfärdade henne med ett: "Nej, dummer. Gud är så långt uppe i himlen att han är omöjlig att se".

Men flickan var inte nöjd med svaret, så någon dag senare frågade hon sin mamma: "Mamma, kan man se Gud?" Mamman svarade så ärligt hon kunde: "Nej, älsklingen min,det kan man inte. Gud är kärleken som bor i våra hjärtan, men vi kan inte se honom."

En tid senare tog flickans farfar med henne på en fisketur. När dagen precis höll på att avslutas i en magnifik solnedgång satt flickan och hennes farfar tysta tillsammans. Flickan tittade på sin farfar, vars ansikte var fårat efter ett långt liv, men som utstrålade lugn och trygghet. Hon bestämde sig för att ställa frågan hon grubblat över en gång till. "Farfar, kan man se Gud?"

Den gamle mannen satt tyst en lång stund. Sedan vände han sig mot sin sondotter och svarade med ett litet leende: "Vet du, det börjar bli så att vart jag än tittar, så ser jag inget annat än Gud."

Vänliga ord kan vara
små och enkla att uttala,
men de ekar i oändlighet.

     Moder Teresa

Livet måste ha en mening

Vi som levde i koncentrationslägren
       minns dem som gick runt
            och tröstade andra,
        gav bort sin sista bit bröd.
     De kanske inte var så många,
              men de är ett bevis
på att allt kan tas ifrån en människa
utom en sak: friheten att välja attityd
            i varje given situation.

                (Victor Frankl)


Jag brukar skoja och säga att jag nog varit judinna i ett tidigare liv eftersom jag är så intresserad och berörs så av allt som har med förintelsen att göra. Citatet ovan finns i Victor Frankls bok "Livet måste ha en mening". Kort och gott kan man säga att Frankl menar att en människa kan genomgå vilket lidande som helst bara lidandet får en mening. Själv levde han som fånge i Auschwitch i tre år så jag tror att han vet vad han talar om. Till utbildning är han psykiater. När han tillfångatogs hade han utarbetat en teori om det jag skrev ovan, bara lidandet får en mening så kan en människa genomgå vad som helst. Nazisterna brände dock upp hans livsverk. Victor gjorde då det valet att prova teorin i verkligheten i Auschwitch. Det visade sig att han hade rätt. Människor som tappade hoppet dog, ibland under loppet av några dagar. Andra kunde överleva där det mänskligt sett inte borde vara möjligt.
Jag rekommenderar varmt denna bok. Den ger oss hopp.

Allt gott, Cia

Åsnan i brunnen

Det var en gång en bonde som hade en gammal mulåsna. En dag ramlade åsnan olyckligtvis ner i en tom brunn. Bonden blev ledsen, för han älskade den gamla åsnan. Men efter att nogrannt ha undersökt möjligheterna att rädda åsnan ur den femton meter djupa brunnen, förstod han att det skulle bli omöjligt. Hon satt fast nere på botten av brunnen. Trots att han avskydde att behöva göra det, insåg han att det barmhärtigaste han kunde göra var att fylla brunnen med jord och begrava åsnan där hon stod. Det skulle förhoppningsvis bespara henne en del lidande.

Han bad några vänner om hjälp, och tillsammans började de kasta ner ett spadtag jord åt gången. När den gamla åsnan kände den första jordhögen träffa ryggen blev hon förfärad. "Varför händer alla dessa hemska saker just mig? Först ramlar jag ner i den här brunnen, och ingen kommer för att hjälpa mig. Nu försöker de glömma mig, genom att begrava mig här. Jag skulle ha förstått att mitt liv skulle sluta på detta ömkansvärda sätt. Aldrig har det hänt något bra i vår familj. Pappa Åsna blev aldrig något att räkna med. Mamma Åsna gick på lugnande medel. Broder Åsna var den fulaste i sitt gäng. Varför, varför måste detta hända?"
Men medan åsnan stod där på bottnen av brunnen och tyckte synd om sig själv, fick hon plötsligt en lysande idé. Istället för att bara stå där och låta jorden begrava henne, skulle hon i alla fall kämpa under sina sista timmar. Hon bestämde att varje gång hon kände jorden träffa ryggen, skulle hon skaka av den och kliva uppåt, skaka av den och kliva uppåt. Så hon började göra detta. Oavsett hur trött hon var eller hur smärtsamt det var så fortsatte hon oförtrutet att skaka av och kliva uppåt, skaka av och kliva uppåt. Hon tvingade sig själv att vägra ge upp.

Tre timmar senare kunde åsnan triumferande ta klivet över brunnskanten och ställa sig på säker mark igen.

Samma jord som skulle begrava henne, räddade istället hennes liv. Allt tack vare hennes sätt att hantera sin svåra situation.


Ur boken "Det är inte kört"

Var inte rädd

"Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,
Ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd i Sanden finns det spår.

Han älskar dig, han väntar dig ikväll-
En kväll när du förstår hans hemlöshet
Och hur han längtar efter dina steg:
Från evighet har han stämt möte här.

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,
Du ser den inte nu men färdas dit.
En dag skall du bekänna högt hans namn,
Hans kärleks frid som ingenting begär.

Du är på väg. En dag blir natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,
du ser den inte nu, men färdas dit"

Text: Ylva Eggehorn


Jag vet inte riktigt varför jag tilltalas så av denna dikt och psalm skriven av Ylva Eggehorn. Melodin är också väldigt vacker och melodisk. Vissa sånger lever man med och sjunger ofta. Detta är en sån sång. Kanske för att en Asfaltsblomma som jag behöver mycket tröst, att få höra att jag inte behöver vara rädd, att Någon ser mig och dig...

2012

" Jag vill sjunga med dig som väntar
att nånting stort skall ske
och med dig som väntar
en liten förändring blott
i vår längtan finns hopp
i vårt hopp finns kraft
om vi väntar tillsammans
och vågar sjunga ännu

Jag vill sjunga med dig som
drömmer
att nästa dag blir ljus
och med dig som drömmer
om frihet från ängslans rum
i vår dröm har vi hopp
i vårt hopp har vi kraft
om vi drömmer tillsammans
och vågar sjunga ännu

Jag vill sjunga med dig som vandrar
den långa vägen nu
och med dig som vandrar
mot okända mål i dag
i vår vandring finns hopp
i vårt hopp finns kraft
om vi vandrar tillsammans
och vågar sjunga ännu"

Text: Ole Jakobsson   Musik: Roger Wingren