Blå rummet

Det himmelsblå rummet omsluter en kulle
grön som smaragd,
där sitter Kristus.

Han säger:

Gör dig inga bekymmer.
Kom till mig min vän
du är så tyngd av livet.

Jag svarar:

Jag kommer.

Jag strävar uppför kullen
bördan är övermäktig
den är livets alla smärtor.

Jag lägger den vid Kristi fötter:
Här är de alla,
inga saknas, inga alls.

Kristus ser mig med kärlek,
hans röst säger:
Snart snart mitt barn.

Snart snart
alla minnen glömda glömda
snart snart alla sår läkta läkta.

Moder Maria omfamnar mig:
Du är mitt kära barn,
jag skall göra dig sällskap.

Jag sveper om dig
Bekymmerlöshetens blå kappa
tunn som ljuset.

Den kan du alltid bära,
du kan sova i den,
i den är du alltid i Mitten.

Det är inte klokt, mitt barn,
att göra sig bekymmer,
det räcker med dem som finns.

Maria bred din kappa blå
som ett täcke över dina små
och bed att Jesus mild och god
välsignar oss och ger oss mod.

Martin Lönnebo

Tröst åt alla som lider. Ge inte upp. Snart snart... 

Kram Cia

Om inte du gav mig nåden
att under nattens vaka
få dricka tystnaden,
sjunka in i den,
genomströmmas av den, hur skulle jag då kunna bevara
den inre tystnaden?
Utan den
kan man inte höra
vare sig människorna
eller dig,
Herre.

Dom Helder Camara