Våra ord

Våra ord tröttnar och kallnar
de slits och blir stumma
Ditt ord lever
som eviga livets källa

Dina ord söker de svaga
och finner de vilsna
Vi vandrar med dem
till livets eviga källa

Dina ord tröstar och läker,
förvandlar, förlåter
Allting välsignas
vid livets eviga källa

Våra ord kommer tillbaka
och vittnar om glädjen
framme vid målet
i livets eviga källa

Text: Ole Jakobsson

Ljusets högtid är kommen

I mörker går vi, i mörker
och söker den dolda källan
Endast hos Gud ser vi ljus
i vår natt
endast hos Gud ser vi ljus

Alla vandrar vi mer eller mindre i mörker nu i denna mörka tid. Men som denna Taizesång ger uttryck för så vandrar vi mot ljusets högtid. Den största julgåvan är redan given för över 2000 år sedan." Och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader."

Jag har färdats på slingrande vägar
sett dem som slagit sig fram
där andra dignade ned
sett någon som sökt gemenskap
och någon med slocknande blick
Jag bar tärande oro till kära
som vandrade stilla med
Tillsammans kom vi till kraften
som fanns i den glädje vi fick

Jag har skrivit ett budskap i sanden
som endast måsen har läst
men även lärkan har sett
När aftonens dyning domnar
blir allting stilla på nytt
Då skall vindarna åter höra
de böner som ingen har bett
och då skall vågorna finna
den skriften som ingen har tytt

Jag har suttit vid ödsliga stränder
sett längtans krängande skepp
med orons segel i brand
Men snart skall jag byta segel
och föra båten i hamn
Jag har länge väntat den morgon
som öppnas vid havets rand
och vågar äntligen styra
dit ut mot ett mål utan namn

Denna underbart vackra sång är skriven av Ole Jakobsson och tonsatt av Roger Wingren. Var och en hittar i den sin egen tolkning om livet, om vägen vi vandrar. Vägen som för många innebär smärtans väg men som kan komma att förbytas i glädje, åtminstone glimtvis.